Några ord till tillsynsmyndigheter
Santa Clara-principerna är inte en mall för bestämmelser. Principerna har inte tagits fram i det syftet och ska inte användas på det sättet. Stater ska inte omvandla Santa Clara-principerna direkt till rättsliga mandat.
Det är särskilt viktigt med tanke på dagens klimat – det pågår en rad projekt över hela världen för att reglera innehållet på plattformar inom sociala medier. En del av dessa projekt har som mål att ta itu med skador till följd av publicerat innehåll, medan andra fokuserar på felaktiga borttagningar och annat upplevt otillbörligt uppträdande från de dominerande plattformarna. Regeringar arbetar sällan med de olika intressenterna, och bestämmelseprocessen i sig är inte tillräckligt transparent och inkluderande. Den är dessutom ofta odemokratisk och leder till olämpliga bestämmelser.
Ett problem med skala
Syftet med Santa Clara-principerna är att skapa standarder. En del tjänster kommer att uppfylla dessa standarder på ett skäligt sätt. En del kommer enbart att uppfylla några av dem på ett skäligt sätt, medan andra kommer att och bör överträffa dem. Hur det går för en specifik tjänst beror på många olika faktorer – antal användare, kapitalisering, ålder, tjänstens fokus, redaktionella prioriteringar, användarnas prioriteringar – som varierar mellan olika tjänster. Företag ska ta hänsyn till rättssäkerheten från början när de utformar sina tjänster, men de måste vara flexibla i hur de implementerar Santa Clara-principerna, både i början och med tiden allteftersom tjänsten mognar. Santa Clara-principerna bör alltså ses som kriterier som kan användas för att utvärdera och jämföra ett företags praxis, och inte som föreskrifter.
För att kunna uppnå den flexibilitet som krävs ska regeringar undvika rättsliga mandat som skulle bli orimligt dyra eller omöjliga att omsätta i praktiken. Sådana mandat avskräcker nya deltagare inom området och försvårar därmed innovation och konkurrens. Även bland väletablerade tjänster finns det inga färdiga mätvärden som motsvarar en obligatorisk efterlevnadsnivå.
Potential till utnyttjande
Santa Clara-principerna har utformats för att främja internetanvändares yttrandefrihet och mänskliga rättigheter på ett bredare plan. Syftet är inte att ge regeringar en ursäkt att begränsa yttrandefriheten eller stänga ner viktiga kommunikationstjänster.
Variationer mellan nationell och regional lagstiftning
Onlinetjänster har i sig en internationell omfattning. Målet är därför också att Santa Clara-principerna ska ha en internationell omfattning. Varje land eller region måste ta hänsyn till lokal kontext, kulturella nyanser och lagstiftning för att säkerställa att mänskliga rättigheter skyddas i diskussioner om bestämmelser gällande innehållsmoderering. Bestämmelseprocessen för varje jurisdiktion måste förädlas utifrån respons från lokala intressenter, så de här principerna får inte användas för att förhindra deras medverkan.
Ett landskap i ständig utveckling
Som vi har kunnat se sedan internet blev tillgängligt för allmänheten utvecklas onlinetjänster hela tiden. Vi förväntar oss att Santa Clara-principerna på samma sätt kommer att vara ett dokument som utvecklas genom regelbundna utvärderingar och revideringar. Bestämmelser där försök görs att kodifiera dem behöver också granskas regelbundet och riskerar att bli inaktuella.
De reviderade Santa Clara-principerna innehåller emellertid specifika principer för regeringar och andra statliga aktörer för att främja deras egen transparens och inte hindra företagens transparens:
Principer för regeringar och andra statliga aktörer
Regeringar har givetvis en skyldighet enligt olika internationella rättsliga instrument, exempelvis artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, att respektera allas yttrandefrihet. Det innebär att statliga aktörer inte får utnyttja eller manipulera företags system för innehållsmoderering för att censurera oliktänkande, politiska motståndare, sociala rörelser eller någon person.
När det gäller transparens är företags transparens avgörande för att säkerställa förtroende och tillförlitlighet avseende processerna för innehållsmoderering. Stater måste emellertid vara medvetna om och minimera sina roller i att hindra transparens, och måste även vara transparenta gällande sina egna krav på borttagning eller begränsning av innehåll.
1. Eliminera hinder för företags transparens
Regeringar och andra statliga aktörer ska eliminera hinder för transparens (och undvika att införa sådana hinder) som medför att företag inte kan följa ovanstående principer till fullo.
Regeringar och andra statliga aktörer ska säkerställa att företag inte förbjuds att publicera information som beskriver begäranden eller krav från statliga aktörer gällande borttagning eller begränsning av innehåll eller konton. Undantaget är om ett sådant förbud har en tydlig rättslig grund och är ett nödvändigt och proportionerligt sätt att uppfylla ett legitimt ändamål.
2. Främja regeringars transparens
Regeringar och andra statliga aktörer ska själva rapportera om sin delaktighet i beslut gällande innehållsmoderering, inklusive uppgifter om krav eller begäranden om att innehåll ska åtgärdas eller att ett konto ska inaktiveras, indelade utifrån rättslig grund för begäran. Rapporteringen ska omfatta alla statliga aktörer samt, i förekommande fall, innehålla myndigheter under statlig nivå, företrädesvis i en sammanställd rapport.
Regeringar och andra statliga aktörer ska reflektera över hur de kan uppmuntra till lämplig och meningsfull transparens hos företag, i linje med ovanstående principer, genom bestämmelser såväl som andra åtgärder.